Äntligen lite segling

 Ja mastfoten kom till slut, Finmekaniska i Landskrona levererade ett mycket bra resultat som passade och på mindre än två veckor. Nog tjatat om det där…

Alma på snabbvisit i Hornbæk

Min familj :)

Sedan var det dax för midsommarhelg, sedvanligt minimalt firande bestående av lite sill potatis och jordgubbar. Därefter, ingenting… Min plan var att gå från Höganäs på morgonen efter.

Sagt och gjort, iväg kom jag. Vädret var trist och grått men fin vind och från "rätt" håll då min tanke var att gå lite söder ut. Dessutom visste jag att det skulle spricka upp under dagen. 

Direkt efter att jag satt segel gick jag ner och satte på kaffet, det var tur det då det dröjde två timmar innan jag kunde göra något annat än att väja för kryssningsfartyg. Det var tydligen morgonrusch vid 6-tiden på Öresund. Segla ensam är inte särskilt vilsamt, alltid något som behöver uppmärksamhet eller behöver kvajlas… Är det inte seglen eller en båt att väja för så är det något annat, ja ni fattar… 

Jag hade inte riktigt bestämt vart jag skulle, jag visste att väderprognosen egentligen sa att du har 2 dagar på dig Andreas. Där efter blir det sämre. Men för mig var det bara skönt att få komma ut och lägga några sjömil bakom mig, jag tänkte Klintholm kanske.

När jag passerade Helsingør la sig vinden och värmen kom, det fina var att den inte försvann helt. I en svag bris kunde jag för första gången låta vindrodret styra Alma Carolin. Det gick lika lätt som på min förra båt Moby dick, en Allegro 33:a. Jag lät monitor styra genom Drogden och resten av dagen. När vi kom ut på andra sidan köpenhamn ökade vinden till 7-9m/s för om tvärs. De blev ett par riktigt goa timmar med ett rev i storen och full genua, bra fart och här kunde jag äntligen få slappna av lite. Inget i vägen, bara vatten!

Säg den lycka som varar, när viden dog utanför Stevns Klint kändes det mycket mycket skönare att gå in mot Rødvig än att stå på för maskin mot Klintholm. När man ändå inte har ett mål så kan man ju passa på att njuta istället för att kriga mot ett stiltje.

Sist jag såg denna kyrkan tänkte jag att snart rasar den i havet. det var 24 år sedan.

Jag kom fram till hamninloppet och såg hur knökat det var där inne, beslutade snabbt att det får bli en natt på ankare utanför den fina sandstranden istället. Det var inget jag ångrade precis, blev en underbar kväll. Tillslut var vi ca 10 båtar som fick njuta av den stilla kvällen med en öppen horisont akterut.

Jepp jag trampade på dom..

//Nilsson